har äntligen hittat mig.
Eller JAG hittade en BOK som heter "Rädd att föda" och jag har väl kommit igenom en fjärdedel av den men jag känner mig redan mycket lugnare och säkrare inför förlossningen.
Det konstiga är ju att genom hela graviditeten så har jag ju bara gått och sett fram emot förlossningen och väntat på att få föda och nu 6 veckor innan det är dags, DÅ kommer rädslan. Måste väl va att kroppen känner att det faktist är dags snart, för inte fan är det ju länge kvar :)
Nätterna är värst för varje natt när jag vaknar för att gå och kissa så har jag så tusikens svårt att somna om, bara ligger och vrider och vänder i sängen och börjar alltid känna mig lite smått yr i huvudet, sen blir jag kissnödig igen och så tar det väl totalt 1½ timme innan jag lyckats somna om.
Nåja, jag överlever ju.
Nu när man har varit gravid så himla länge känns det ju som att hela ens liv ALLTID kommer vara såhär som det har varit under graviditeten, jag har svårt att förstå att det faktist kommer att bli som förut igen. Kroppen har ju gått igenom såå mycket ändringar under dessa månader och sen kommer förlossningen och så kommer nästan allt att va normalt igen bara sådär, känns lite mysko..
Löv Pernie
25.8.10
22.8.10
Bilder
Var till BM tidigare i veckan, mitt blodtryck var lite högt så hon skicka ner mig till labbet och ta nytt urinprov och blodprov men dom ha fortfarande inte ringt om svaren :s
Hjärtljuden pendlade lite mellan 127 och 138 och livmodern är 32 cm hög, så i princip så hög som den kommer att bli.
Håller fortfarande på funderar jättemycket på dethär med förlossningen. Nog tror jag att vi klarar av det, Robin har ju varit med om det förut och han är ett jättebra stöd. Bara jag börjar öva lite smått på andning och avslappning så kommer det nog gå bra. Vill ju bara inte att jag ska få såndär hemsk yrsel igen eller få värsta migränanfallet under förlossningen, för då lär man ju redan ha bra mycket annat att koncentrera sig på.
Mina samandragningar kommer mycket oftare nu iallafall, och barnmorskan sa att bebis bara är lite ruckbar nu så den ha lagt sig med huvudet fixerat redan, blir nog en tidig bebis tror jag ;)
Löv Pernie
21.8.10
Lite sen uppdatering ;
Idag mår jag SKIT.
Började med att jag vaknade 06:51 imorse, var kissnödig som vanligt och slängde benen över sängkanten för att sedan ställa mig upp och gå till badrummet, rätt som det är när jag sitter där så börjar ALLT vingla, precis allt for bara fram och tillbaka och upp och ner och jag kunde omöjligt hålla blicken fokuserad. Rent reflexmässigt slängde jag mig ner i sängen igen, känner hur armar och ben börjar domna bort. Väckte Robin och sa att det är fan inte bra nu, han kliver upp och hämtar vatten åt mig men medans han är i köket börjar jag må så illa så spyreflexerna tog över hela kroppen och jag skenade in i badrummet och där blev jag sen sittande och spydde upp galla gång på gång på gång. Under den här tiden kunde jag bara titta ner i toastolen för när jag tittade upp så vinglade allt igen och det kändes som att jag skulle trilla omkull (fast jag redan satt ner) och om jag blundade så var det som en massa raketer under ögonlocken. Jag har ALDRIG kunnat tänka mig att vara så vinglig i huvudet ens, det var bland det värsta jag nånsin varit med om. Inte ens om jag skulle plussa ihop alla mina värsta fyllor så skulle jag ha trott att det skulle vinglat sådär mycket i ett och samma huvud. Såklart fick jag ju panik också och började fundera om vi skulle åka till akuten. Lyckligtvis så somnade jag om senare men under förmiddagen sprang jag upp och spydde x antal gånger och mot eftermiddagen blev jag liggande ända till nu typ för jag kände att om jag skulle ha ställt mig upp så skulle det ha vinglat igen och jag ville inte riskera det när jag var ensam hemma. Så jag fick ligga där kissnödig i ca 3 timmar tills Robin kom hem och ledde mig till toan.
Ja fyfan..
Och det är sånahär stunder som jag börjar tänka på förlossningar, smärta, blod och allt som hör där till. Och det i sin tur gör att jag får ännu mera panik och rädsla inför förlossningen så nu funderar jag starkt på att be om kejsarsnitt. Men jag vet inte, ikväll ska vi iallafall sätta oss ner och skriva upp positiva/negativa saker med naturlig födsel och kejsarsnitt.
Jag har ju alltid velat föda naturligt, och få gå igenom en förlossning.. Men jag vet inte om jag är psykiskt stark nog att klara av det. Hellre får dom ju cutta upp buken på mig och ta ut bebis den vägen än att jag ska ha ont och få panik och bebis blir stressad.
Sen dom stunder jag mår bra igen så går tankarna i att "Jo visst fan ska vi klara av en förlossning, det kommer ju bli kul" och då längtar jag liksom till att värkar och sånt ska börja. Men det finns inte en chans i hela världshistorien att jag skulle kunna få in dethär positiva tänkandet i huvudet när jag mår dåligt. Det är så konstigt alltihopa.
Skulle jag sammanfatta den här graviditeten kort så skulle det bli något i stil med ; Spyor, migrän, yrsel, rädsla, ryggont, osäkerhet och en grej som jag inte ser mig själv gå igenom flera gånger på mååånga år ännu. MEN jag tycker ändå att allt detta är värt det man får i slutändan, vägen dit är bara så himla lång..
Började med att jag vaknade 06:51 imorse, var kissnödig som vanligt och slängde benen över sängkanten för att sedan ställa mig upp och gå till badrummet, rätt som det är när jag sitter där så börjar ALLT vingla, precis allt for bara fram och tillbaka och upp och ner och jag kunde omöjligt hålla blicken fokuserad. Rent reflexmässigt slängde jag mig ner i sängen igen, känner hur armar och ben börjar domna bort. Väckte Robin och sa att det är fan inte bra nu, han kliver upp och hämtar vatten åt mig men medans han är i köket börjar jag må så illa så spyreflexerna tog över hela kroppen och jag skenade in i badrummet och där blev jag sen sittande och spydde upp galla gång på gång på gång. Under den här tiden kunde jag bara titta ner i toastolen för när jag tittade upp så vinglade allt igen och det kändes som att jag skulle trilla omkull (fast jag redan satt ner) och om jag blundade så var det som en massa raketer under ögonlocken. Jag har ALDRIG kunnat tänka mig att vara så vinglig i huvudet ens, det var bland det värsta jag nånsin varit med om. Inte ens om jag skulle plussa ihop alla mina värsta fyllor så skulle jag ha trott att det skulle vinglat sådär mycket i ett och samma huvud. Såklart fick jag ju panik också och började fundera om vi skulle åka till akuten. Lyckligtvis så somnade jag om senare men under förmiddagen sprang jag upp och spydde x antal gånger och mot eftermiddagen blev jag liggande ända till nu typ för jag kände att om jag skulle ha ställt mig upp så skulle det ha vinglat igen och jag ville inte riskera det när jag var ensam hemma. Så jag fick ligga där kissnödig i ca 3 timmar tills Robin kom hem och ledde mig till toan.
Ja fyfan..
Och det är sånahär stunder som jag börjar tänka på förlossningar, smärta, blod och allt som hör där till. Och det i sin tur gör att jag får ännu mera panik och rädsla inför förlossningen så nu funderar jag starkt på att be om kejsarsnitt. Men jag vet inte, ikväll ska vi iallafall sätta oss ner och skriva upp positiva/negativa saker med naturlig födsel och kejsarsnitt.
Jag har ju alltid velat föda naturligt, och få gå igenom en förlossning.. Men jag vet inte om jag är psykiskt stark nog att klara av det. Hellre får dom ju cutta upp buken på mig och ta ut bebis den vägen än att jag ska ha ont och få panik och bebis blir stressad.
Sen dom stunder jag mår bra igen så går tankarna i att "Jo visst fan ska vi klara av en förlossning, det kommer ju bli kul" och då längtar jag liksom till att värkar och sånt ska börja. Men det finns inte en chans i hela världshistorien att jag skulle kunna få in dethär positiva tänkandet i huvudet när jag mår dåligt. Det är så konstigt alltihopa.
Skulle jag sammanfatta den här graviditeten kort så skulle det bli något i stil med ; Spyor, migrän, yrsel, rädsla, ryggont, osäkerhet och en grej som jag inte ser mig själv gå igenom flera gånger på mååånga år ännu. MEN jag tycker ändå att allt detta är värt det man får i slutändan, vägen dit är bara så himla lång..
14.8.10
-
Idag har kusin konfirmerat sig så vi har varit där och ätit tårtor och annat snask.
Sen blev det stranden för det var så tusikens varmt så vi måsta bara ner i vattnet!
Snart borde pappa och resten komma hem från golfbanan, då ska vi grilla och jag kan knappt vänta för jag är så jäkla hungrig!
Helt sjukt hur mycket jag äter nu jämfört med innan, tidigare orkade jag kanske äta en halv grillkorv om det var det till middag, nu äter jag lätt tre hela korvar, haha :)
På onsdag fyller kusin Fredrik och älskade Robin år, och så ska vi till barnmorskan då också, den fjärde som vi går till blir det, men sen ska vi till Erica igen när hon är tillbaka på Mödrarådgivningen. Och på lördag om en vecka blir lilla gecko Boris 1 år gammal.
Nä nu ska grillen slås på, ha en fortsatt bra lördag :)
Löv Pernie
Sen blev det stranden för det var så tusikens varmt så vi måsta bara ner i vattnet!
Snart borde pappa och resten komma hem från golfbanan, då ska vi grilla och jag kan knappt vänta för jag är så jäkla hungrig!
Helt sjukt hur mycket jag äter nu jämfört med innan, tidigare orkade jag kanske äta en halv grillkorv om det var det till middag, nu äter jag lätt tre hela korvar, haha :)
På onsdag fyller kusin Fredrik och älskade Robin år, och så ska vi till barnmorskan då också, den fjärde som vi går till blir det, men sen ska vi till Erica igen när hon är tillbaka på Mödrarådgivningen. Och på lördag om en vecka blir lilla gecko Boris 1 år gammal.
Nä nu ska grillen slås på, ha en fortsatt bra lördag :)
Löv Pernie
7.8.10
woohoh
Sitter hemma hos mamma och pappa nu, ska snart till gräsplanen mittemot nabben och spela brännboll med massa folk, sen ska vi hit igen och grilla hamburgare :)
Tidigare idag var jag och Robin och kolla på en lägenhet, helt ny och skitbillig på 60 kvm så vi ska väl ringa till han som har den lite senare och säga att vi tar den.
Så vi kommer att flytta, fyfan vad skönt!
Den är bra planerad och har disk-och bykmaskin och stort vardagsrum och en stor klädskrubb.
Så då slipper vi bo i orrkojan på klinten när bebis kommer, så nu behöver jag inte gå omkring och oroa mig hela tiden över var vi kommer bo. Känns jätteskönt.
Tidigare idag var jag och Robin och kolla på en lägenhet, helt ny och skitbillig på 60 kvm så vi ska väl ringa till han som har den lite senare och säga att vi tar den.
Så vi kommer att flytta, fyfan vad skönt!
Den är bra planerad och har disk-och bykmaskin och stort vardagsrum och en stor klädskrubb.
Så då slipper vi bo i orrkojan på klinten när bebis kommer, så nu behöver jag inte gå omkring och oroa mig hela tiden över var vi kommer bo. Känns jätteskönt.
6.8.10
Bodyscrub!
Kom just ur duschen, ha skrubbat hela kroppen med såndär scrubcreme plus skrubbhandske, känner mig renare än någonsin tidigare :)
Ska åka till Sverige med pappa till nån av hans butiker och fixa hem en bärsele, bilstol, bröstpump och kolla på en spjälsäng. I början kör vi med en lite mindre babysäng som jag och mina syskon haft som bebisar.
Tänk att det bara är ~8 veckor kvar nu, (jag tror ju att bebis kommer lite tidigare än beräknat) det känns så underbart att snart är vårt lilla liv här ute hos oss! :D
Löv Pernie
Ska åka till Sverige med pappa till nån av hans butiker och fixa hem en bärsele, bilstol, bröstpump och kolla på en spjälsäng. I början kör vi med en lite mindre babysäng som jag och mina syskon haft som bebisar.
Tänk att det bara är ~8 veckor kvar nu, (jag tror ju att bebis kommer lite tidigare än beräknat) det känns så underbart att snart är vårt lilla liv här ute hos oss! :D
Löv Pernie
3.8.10
Bebis mår bra :)
Bm besök igår igen, hjärtljuden fortfarande på 130 och lägre när jag ligger på rygg så bebis trivs bättre när jag ligger på sidan. Han/hon ligger redan med huvudet långt nere och sparkar med fötterna uppåt. Den har nog kommit in i en riktig dygnsrytm nu för den vaknar typ en timme efter mig på morgnarna, sen rör den sig i flera timmar och vid middagstid är den stilla och sen mot kvällen börjar den igen och till natten är den sjövild men sen somnar den :)
Hb låg på 98 så nu dricker jag blutsaft fast den inte hjälpte på mig tidigare.. Men det är väl iallafall lite bättre än ingenting så.
Hb låg på 98 så nu dricker jag blutsaft fast den inte hjälpte på mig tidigare.. Men det är väl iallafall lite bättre än ingenting så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)