Avlägset

Just så känns allt just nu.
Så himmelens jävla avlägset.
Känns som att vi aldrig kommer flytta till nåt nytt, som att vi bara kommer bo kvar i dendär orrkojan resten av våra liv. Vi var ju och kollade på ett hus i onsdags och jag är helt fast besluten om att jag vill bo där, det är HELT PERFEKT för vår lilla familj. Timon och Bebben skulle ha varsitt eget rum och till och med ormarna och ödlorna skulle få eget rum. Och det är sååååå fint det där huset, det enda som är dåligt är att trappan till nedre våningen är så brant men vi får väl bara ta och fixa dit en ny :)
Inom nästa vecka måste vi fan få huset på klinten värderat så att det kan börja hända lite grejer!
Man vill ju bo i nya huset ett tag innan Bebisen kommer också att man inte flyttar in typ när vattnet går.. Plus att jag hatar klinten, det finns så mycket idioter där, alldeles för centralt för mig. Bor hellre i Jomala och skaffar ett litet hönshus på gården, haha :D

Bebisen känns också så avlägsen, visst har ju tiden gått snabbt fram tills nu men nu är det ju sommar och då kommer det säkerligen att gå jättelångsamt bara för att jag är tjock och förväntsfull inför Oktober. Känns inte som att magen växer så mycket längre, kommer väl skjuta iväg med det sen runt vecka 30 skulle jag gissa ;)

Löv Pernie