Ända sedan jag var liten har jag varit sjukt faschinerad av piercings.
När jag var 5 satte jag ringar i naveln, ni vet sånadär som man kunde klämma ihop beroende på hur små fingrar man hade ?
Ja iallafall, dom gick jag med i naveln, haha.
När jag gick i 4an (5an?) så piercade jag mig själv i örat första gången, andra gången ett år senare samt även på 3 kompisar.
I 6an tog jag hål i naveln på mig själv och två andra kompisar. (Det tog jag dock bort på mig själv efter ett tag)
I 7an tog jag hål i läppen på mig själv kanske 3 gånger ? Och uppe i örat på en kompis.
I 8an piercade jag naveln proffesionellt på Swahili Bob's i Stockholm. Några månader senare även i näsan.
I början av HR piercade en kompis (leg. piercare) mig i tungan.
Och sen öppnades mina ögon för tatueringar också.
Sommaren mellan 8an och 9an tatuerade en kompis in en liten djävul på min fot, på andra sidan foten påbörjade jag en ängel men den blev aldrig klar.
Och det här året i januari tatuerade jag ju Nellies namn på fingret och så Leo på ryggen.
Som det ser ut nu är jag säker på att det kommer att bli mer.
Men piercings vill jag inte ha där det syns, skulle kunna ta i tungan igen eller smiley eller något.
Flera i naveln vore också kul..
När jag gick i 7an ville jag också ha rosa/blått hår där ett tag, lyckligtvis blev det aldrig så, hahah.
Men varför ska jag avstå från piercings och tatueringar bara för att jag är mamma ?
Det var till det jag ville komma!
Folk som ser tatuerade/piercade mammor med sina barn tänker omedelbart att dom är dåliga föräldrar.
NÄ.
Det är inte dom tatuerade/piercade föräldrarna det är fel på, utan NI/DOM som tänker så om folk.
Samma sak gäller det här med unga mammor, det är inte dom det är fel på. Det är alla som dömer och tittar snett, det är DOM det är fel på.
Med andra ord, det är inget fel på mig, jag råkar bara gilla en annan form av kroppskonst än vad många andra kanske gör.
När jag var 5 satte jag ringar i naveln, ni vet sånadär som man kunde klämma ihop beroende på hur små fingrar man hade ?
Ja iallafall, dom gick jag med i naveln, haha.
När jag gick i 4an (5an?) så piercade jag mig själv i örat första gången, andra gången ett år senare samt även på 3 kompisar.
I 6an tog jag hål i naveln på mig själv och två andra kompisar. (Det tog jag dock bort på mig själv efter ett tag)
I 7an tog jag hål i läppen på mig själv kanske 3 gånger ? Och uppe i örat på en kompis.
I 8an piercade jag naveln proffesionellt på Swahili Bob's i Stockholm. Några månader senare även i näsan.
I början av HR piercade en kompis (leg. piercare) mig i tungan.
Och sen öppnades mina ögon för tatueringar också.
Sommaren mellan 8an och 9an tatuerade en kompis in en liten djävul på min fot, på andra sidan foten påbörjade jag en ängel men den blev aldrig klar.
Och det här året i januari tatuerade jag ju Nellies namn på fingret och så Leo på ryggen.
Som det ser ut nu är jag säker på att det kommer att bli mer.
Men piercings vill jag inte ha där det syns, skulle kunna ta i tungan igen eller smiley eller något.
Flera i naveln vore också kul..
När jag gick i 7an ville jag också ha rosa/blått hår där ett tag, lyckligtvis blev det aldrig så, hahah.
Men varför ska jag avstå från piercings och tatueringar bara för att jag är mamma ?
Det var till det jag ville komma!
Folk som ser tatuerade/piercade mammor med sina barn tänker omedelbart att dom är dåliga föräldrar.
NÄ.
Det är inte dom tatuerade/piercade föräldrarna det är fel på, utan NI/DOM som tänker så om folk.
Samma sak gäller det här med unga mammor, det är inte dom det är fel på. Det är alla som dömer och tittar snett, det är DOM det är fel på.
Med andra ord, det är inget fel på mig, jag råkar bara gilla en annan form av kroppskonst än vad många andra kanske gör.
Först måste jag säga att jag tycker att du är jätte stark och duktig.Det ÄR tuffare att vara ung mamma. Men om jag ser till mig själv så var jag nog en "bättre" mamma till ettan. När man är yngre så orkar man mera. Och jag var mycket mer principfast och hade större tålamod.När det kommer till piercing..Ja, jag säger inget där ;) Men det är din kropp, alla andra ska skita i vad du gör med den!Dessutom är jag övertygad om att det är helt onödigt att komma med moralare till en som stoppade magneter i näsan när hon var 4 år, och skrek. - Kolla mig! Jag har ett örhänge i näsan ;)
SvaraRaderaJag tror inte de är så värst många som bryr sig om man som mamma har piercings eller tatueringar i dagens läge, det är ju så jäkla vanligt, varannan människa har ju nått typ. jag har iallafall inte märkt att någon skulle tittat snett på mig för de :)
SvaraRaderahaha, jag minns när du ville ha dreadlocks :)
SvaraRadera