Så har inte vi det.

När man är gravid och får barn, är det för många en självklarhet att pappan till barnet ska stötta en under hela graviditeten och givetvis hjälpa till efteråt, offra allt för familjen liksom. Jag har under båda mina graviditeter fått höra alla möjliga smeknamn på hur tjock jag varit, något som jag själv trivts jävla bra med - att vara tjock alltså (man ska ju va det), men någon annan hade tydligen problem att acceptera det. Att ha ett barn i magen vars pappa inte bryr sig om något annat än sina vänner och att få festa, det är ingen pappa. Och det har varit jävligt jobbigt. Sen tror man det ska vända när barnet kommer och han plötsligt finns där för en genom förlossningen och sover på BB som man önskat. Men så slår det tillbaka igen, vännerna är alltid viktigast, och att få dricka öl, höjdpunkten i livet för vissa tydligen.. Allt är inte så självklart och så enkelt alla gånger, men vad som än händer ska man bara trycka på play och blicka framåt. Det kan bara bli bättre nu. Och jag är bättre än dig.