Jag vill faktist försvinna ett tag nu.
Jag förstår inte hur mitt liv kunde bli såhär.
Jag är 19 år och ensamstående (snart) tvåbarnsmor.
Och jag kommer aldrig mer hitta kärlek känns det som.
Jag kan inte ens minnas när jag senast fick en puss eller kram, när JAG fick höra att jag var bra på något.
Tydligen är det såhär det ska vara nu. Jag kommer falla isär helt och hållet innan dethär är klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar