Hejdå Världen

Jag sitter här i pyjamas och stövlar. Egentligen skulle jag sova. Men jag måste skriva. Allt är trasigt. Är rädd för att trampa på glasskärvorna som täcker mitt golv. Mitt barn är det enda jag har, jag skulle dö för henne - utan tvekan. Men allt är förstört, ingenting finns kvar. Tänk på alla dom som aldrig fick någonting, alla dom som aldrig fick uppleva allt detdära, fick aldrig känna sig riktigt speciella, var bara några i mängden. Nu önskar jag att jag vore dom, jag vill vara någon annan - någon annanstans. Det är helt dött nu, finns inga känslor kvar, bara ett evigt tomrum. It was supposed to be a wonderful life, but somehow, somewhere, I messed it up. Dom bara trillar, tunga och blöta trillar dom ner för mina kinder, och jag kan inte stoppa dom. Finns inget mer men ändå så mycket. Förstår ingenting. Vill bort. Aldrig igen. Inga fler chanser. ALDRIG. It was supposed to be a wonderful life. Nono.