När jag skriver detta...

..så kom ihåg att jag gör det utifrån hur JAG kände och upplevde honom för ett bra tag sen när vi umgicks.
Har inte pratat med honom på ett bra tag, bara hejat på honom på stan eller så.
Men han har sett likadan ut som förr, lite mer tatueringar men that's it. Han var nog ändå samma gamla Mats.
Som alltid fick alla på bra humör genom att bara finnas till, och han fick en att skratta utan att han nog egentligen visste om det.
Hans ögon minns jag väldigt väl för de var så bruna och hemlighetsfulla, som att det fanns något i dem men ingen visste riktigt vad.
Så full av liv och framtidsplaner, och så händer detta.
Varför ?
Varför just han ?
Vet han hur många vi är som fällt tårar och som saknar honom ?
Som tänker "om man bara hade fått träffa honom en sista gång".
Det gick inte riktigt upp för mig att han hade dött förrän flera timmar efter jag fått höra det, och då kom tårarna.
Jag kunde inte ens sova för att tankarna aldrig slutade snurra, alla minnen.
Jag visste inte att jag kunde reagera så här, men det är faktist den första i min närhet som dör.
Så jag antar att jag inte vet hur man ska reagera.
Allt känns så konstigt. Vet inte hur jag ska få fram orden riktigt men själva tanken på att han är borta, han har lämnat oss, det får mig att rysa till enormt.
Alla mina tankar skänker jag till hans familj.
Vila i frid vännen <3